...det enda jag kommer att tänka på är att alla är inte ämnade för att jobba med barn, eller vad tycker du? Känner att jag skulle vilja ge förskolleläraren samma behandling som hon ger barnet...
Kolla in länken:
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article3208906.ab

I övrigt har detta varit en av de tuffaste dagarna sedan jag blev förälder; liten trotsar & sabbar & säger en massa elaka saker hela tiden - självklart är jag fullt medveten om att det är minst lika jobbigt för henne & att hon inte alls menar att vara elak på något sätt, men idag rämnade marken för mig. Det blev bara för mycket och jag orkade inte hålla in det längre. Inte så att jag var elak mot liten - jag skulle aldrig kunna göra mina barn illa - nej, jag började jag gråta, sen bara fortsatte det så fort någon pratade med mig på jobbet. *hejdå med den make upen!*

Jag känner mig så jäkla hjälplös & fattar inte varför jag låter detta påverka mig så som det gör. Det är bara föööör jobbigt när trotsen sätter in som värst. Ingen som inte har varit där kan fatta hur en fyraåring kan klara av att nästan knäcka en vuxen människa. *orkar inte mer*
Nu har hon hållt på i nästan 2 år mer eller mindre, mest mer. Jag vill ha lite mer solskensdagar framöver - har någon något svar på hur man ska hantera detta? Finns det något man kan göra över huvudtaget eller är det bara att "vänta ut det" som funkar?? *uppgiven*

Jobbet var tungt idag men en sak hände som gjorde mig fruktansvärt glad & det kommer jag att leva på länge! Tack till dig, jag behövde det, speciellt idag! Snacka om "perfekt tajming". Nog om det...... :)

Kudden ropar på mig så........godnatt mina vänner!
//Tinna