...höll det på att bli med liten tidigare ikväll :(
Hon klättrade på armstödet till soffan och halkade, slog i bakhuvudet i lilla bordet & började naturligtvis att gallskrika.
När jag lyfte upp henne så upptäckte jag att hela min hand vart blodig så jag blev, lindrigt sagt, chockad & livrädd. På en sekund så hann jag plocka fram hennes BVC bok m alla viktiga tfn nummer & annat som man måste ha till hands när olyckan är framme och samtidigt som jag ringde sambon (för att höra hans röst - han kan lugna en bara genom att prata lite i fn med en...) så fick jag upp numret till barnakuten, blötte handdukar att badda hennes lilla huvud med & sen ringde jag akuten. Efter en lång lugnande pratstund med en barnsköterska så kände jag att jag började få lite koll på läget igen. Jag baddade blodigt huvud, storebror hämtade gosedjur & sambon klev in genom dörren. Han åkte från jobbet i samma sekund som vi hade slutat prata & det kändes kanon att ha honom hemma. Såret var inte så stort och efter att ha lyckats borsta ur & få rent hennes långa hår från allt blod så gjorde jag en liten fläta för att hålla ihop såret (efter instruktioner från sköterskan på akuten...) liten skakade av gråt för att det gjorde så ont men hon låg alldeles stilla i soffan & lät mig göra klart det. Brorsan hennes hämtade några kex & sambon fixade saft åt dem. Liten hämtade sig efter nån timme & är nu sitt vanliga pigga jag. När hon somnat så ska jag väcka henne varannan timme hela natten sa de på akuten - så jag får vara vaken till sambon kommer hem vid midnatt - sen får han ta över.
En alldeles vanlig, ovanlig kväll börjar gå mot sitt slut & det är dax att packa iordning inför morgondagen & hoppas att man kommer att sova åtminstone ett par timmar i natt & att liten inte börjar må sämre under natten. Med massor av tur så kanske det värsta är bakom en åtminstone för den här gången..... *suck*

Have a nice one...
//Tinna