...hade ju tänkt att softa ihop med en säsong av "Sex and the city" ikväll men när jag kikade i tv tablån så kom jag på andra tankar!
Ett program med följande titel bara måste man ju se; "Tio barn och fler på väg!"
Tio barn....*jisses*

Naturligtvis är denna dokumentär från England, detta världsledande land när det gäller "udda" dokumentärer och jag brukar undvika sån´t men när jag började läsa om vad programmet handlar om så ser jag följande;
"Familjen Wilson fick veta att de inte kunde få barn och har genomgått fertilitetsbehandlingar och nu har de 13 barn... "

Alla som känner mig vet att jag slukar allt som finns att läsa eller se på tv om just barnlöshet & fertilitetsbehandlingar så jag bara MÅSTE ju titta på detta.
Jag känner att jag vill få mer insikt i hur man tänker som par när man väljer att skaffa sig så många barn trots att man är tvungen att genomgå behandlingar varje gång för att få dem.
Fertilitetsbehandlingar är inte direkt något man gör för nöjes skull  - men det är ju tvunget för många av oss att utstå det för att nå drömmen om ett barn i familjen.
Jag kan fortfarande känna hur det kändes när jag fick de hemska sprutorna i magen (en om dagen i tre veckor före varje behandling...*aaaaj...*) Totalt har min kära sambo stuckit mig i magen runt 100 gånger :( Jag har nålfobi så det var aldrig ett alternativ att jag skulle göra det själv.)
Efter vårt svarta år (som finns symboliserat som en svart stjärna i min tatuering) så kom då äntligen vår ädelsten. *vilken lycka*
Nu i efterhand är det svårt att komma ihåg hur livet var innan han kom till oss, men de vidriga behandlingarna glömmer jag aldrig. Inte heller den fantastiska personalen som vi var i kontakt med på Linköpings universitetssjukhus där hela IVF processen ägde rum, påsken -02.

Vårt påskägg vart en underbar liten julklapp, då sonen är född bara några dagar före julafton.




Det allra första poträttet av sonen, han är 9,5 mm lång & bilden är tagen den 2/5 -02





Min skitsnygga tatuering ser ut så här;



Alla delar av tatueringen symboliserar något speciellt och den svarta stjärnan jag skrev om syns 7:e uppifrån räknat.
(när bilden togs var den helt nygjord, den är mycket finare nu när den läkt helt!)

Nu är det dax för lite bus med ädelstenarna innan det är nattning på schemat!

Hörs senare, kanske.....
Kram
//Tinna